Hälsprickor: därför spricker hälarna — och vad som faktiskt hjälper

Huden under hälen är kroppens tjockaste och den arbetar hårt. Varje gång du sätter ner foten pressas hälkudden ut åt sidorna, och saknas det fukt i huden ger den vika istället för att töja. Öppna skor utan bakkappa, långa dagar på hårda golv, torr inomhusluft och stigande ålder gör alla samma sak: de minskar hudens fuktbalans samtidigt som belastningen består.

Många försöker lösa det själva med rivjärn eller pimpsten. Problemet är att den förhårdnade huden då blir tjockare, inte tunnare — kroppen bygger på ännu mer skydd där du slipat. Har du redan en spricka blir hemmaslipning dessutom en ren infektionsrisk.

I kliniken tar jag bort förhårdnaden skiktvis med skalpell och slipmaskin, ner till frisk hud men inte längre. Sprickan rengörs, kanterna jämnas och foten får en fuktbindande behandling som stänger in fukten där den behövs. Det är en behandling som tar en halvtimme och där skillnaden känns direkt när du reser dig ur stolen.

Hemma är krämen viktigare än verktygen. Använd en fotkräm med minst tio procent urea, gärna tjugofem procent om hälarna är riktigt hårda. Smörj varje kväll, inte bara när det känns torrt, och stryk ut krämen över hela hälkanten och en bit upp på sidan. Ett par bomullsstrumpor efteråt gör att krämen stannar på foten istället för i sängkläderna.

Se också över skorna. En sko med bakkappa som håller hälkudden på plats minskar den utåtriktade pressen betydligt, och redan där brukar sprickorna sluta komma tillbaka. Har du diabetes eller nedsatt känsel i fötterna ska du inte behandla djupa hälsprickor på egen hand — boka tid istället, så gör vi det tryggt.